Konst och reflexion hänger ihop. Tankens och känslans fördjupning via omvandlad materia. Karin Hälls iscensättningar kan både kännas lugna och dramatiska. Föremål och material pulserar i gränssnittet mellan ordning och kaos, fast ett ordnat kaos.
Men vad är det vi ser? Längst inne i ett hörn både vilar och klättrar en fascinerande installation: ”Order of Things”, som fått ge titel till hela utställningen. En blandteknisk och mörk suggestion av ihopsydda konstpälsbitar, ett par stövlar, ett par handskar, konstblommor, hår, en liten bokhög etc. Är det en berättelse från en kultur, ”Game of Thrones” eller en visuell presentation av vad materialmöten kan åstadkomma för fantasi och tanke? Man kan inte riktigt veta.
Upptäcker att jag får mängder med associationer åt många olika håll av Karin Hälls mångfacetterade utställning. Minnet av Charlotte Gyllenhammars berömda ”Sprängning” från 1991 dyker upp och blandas med litterära referenser. Men det är något annat med Karin Häll. Uppenbarligen söker hon former, utforskande av spår och idéer via olika material.
Hon gillar att komponera. Varje enskilt verks sammanfogade delar liknar den helhet som utställningen bildar i rummet. Men hon överraskar också i sitt originella processande. Skulpturen ”Venus” påminner både om Venus från Willendorf och en vippdocka. Titeln från Botticellis målning svävar också förbi flyktigt men syns inte i formen. Krossade porslinsbitar är sammanfogade. Dekonstruktion och rekonstruktion.
Jeanstyger, gips, papier-maché, sytråd, lösnaglar, garnbollar, halm – inget material är Karin Häll främmande. Förment ”låga” material förädlas här till konstnärliga upplevelser. Men det finns inget ”skräpigt” i konstnärens hanterande, snarare noggrannhet och omsorg om detaljer och slutresultat. Det till synes enkla transformeras till stillsam och mångtydig poesi.